Kreatur

Ett utmärglat ben tillhörande en modell på Odd Mollys senaste catwalk. Ett antibiotikapumpat lår tillhörande en ko i en ladugård utanför Karlshamn. I min hjärnbark varvas Scener ur Vårt dagliga bröd med fladdrande tygstycken, stickat och flätat i fäbodsromatik, beniga vrister och utstuderade senor som kämpar sig fram på den oändligt långa catwalken. Inte explosivt, men uthålligt ranglar de sig fram. Obefintliga kalorier arbetar i celler som inte länge till finns till.

"Fotografen Pierre Björk arbetar dagligen med modeller från de svenska agenturerna och fotograferar modereportage för tidningar som Bon samt kampanjer för klädmärken som H&M och Boome-rang."

Fråga till Pierre:

Varför tror du att en designer väljer att visa sina plagg på en supertunn modell?

Pierre svarar:

"– Ekonomin avgör. Det är budgetsmart att välja de yngre, inte fullt lika fysiskt utvecklade tjejerna. En fullt utvecklad och mogen tjej är dyr."

Är det inte hemskt hur Pierre pratar om dessa tjejer som om de vore just boskap. Han liknar faktiskt själv modellerna vid djur när han beskriver hur modellagenturerna fungerar:

"Det hela påminner om budgivningarna i en attraktivare fiskehamn."

Men är det egentligen inte ännu hemskare att djur inte har något värde i vårt samhälle?
Allt har förvandlats till en enda jätteindustri där allt hamnar om att tjäna sjukt mycket pengar på mycket sjuka behov som till exempel att äta sjukt mycket kött eller mycket sjuka skönhetsideal som till exempel svälta dig själv så att kläderna fladdrar ännu lite mer i vinddraget mot ditt knotiga lår.

                                                                           //Snäll